Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 207 —
oupphörligt sysselsatte honom, han spionerade,
han sammanlade, han erinrade sig tilldragelser, som
han förut ej tänkt på, och slutligen tyckte han
att allt — till och med den smärtsammaste
visshet — vore bättre än dessa eländiga misstankar,
som han släpade pä natt och dag, och som
förnedrade honom inför sig själf.
»Jag skall taga reda på det,» tänkte han
hårdt och hänsynslöst, »fråga henne lönar ej
mödan, hvad det än må vara, slingrar hon sig undan
med tnågon af dessa halfva osanningar, hvari
kvinnorna i allmänhet och hon särskildt är så
skicklig- Ja§f s^all skaffa mig visshet.»
Och han tyckte, att det han nu ämnade göra
var lumpet, tarfligt, ovärdigt den nimbus af
ridderlighet och förträfflighet, hvarmed han
omgifvit sig, mien ändå gjorde han det.
På fredags eftermiddag genast efter sedan han
och Dora druckit kaffe, steg han upp och sade
ett kort farväl. Dora undrade, om han skulle
komma sent hem; han ryckte på axlarna och
svarade, att det brukade han ju alltid göra fredags
afton. Han gick emellertid ej långt; strax
nedanför porten vid en tvärgata stannade han och
väntade, — en svartsjuk äkta man! Men det
kunde ej hjälpas.. .lifvet var nu en gång för alla
så... djupare och djupare drar det ens finaste
känslor in i sina futtiga former...
Han behöfde ej vänta länge; knappast en
kvart efter sedan han gått ned fick han se Dora;
som fett ifrigt barn kom hon springande utför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
