Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 228 —
badar i saltsjön och för öfrigt på alla sätt skötes
och ompysslas.
»Hur ,är det, min lilla älskling,» sade han
och strök Majs kind, under det hans blick
granskande öfverför det fina, regelbundna
barnansiktet, »du ser inte glad ut — är du ledsen för något,
lilla Maj?»
Maj såg begrundande framför sig, som hon
alltid brukade göra, då hon skulle ge ett viktigt
svar. De andra små flickorna hade nu släppt
pappa och sprungit bort, Maj stod ensam kvar
med Eugens arm kring sitt lif och tryckt intill
honom.
»Pappas lilla Maj,» hon bibehöll ibland, trots
sina sex år, denna benämning på sig själf,
»längtar efter sin pappa och sin mamma...»
»Men du har ju din snälla farmor och
systrarna och Julia och kusinerna... du har ju så
roligt här ute på Blombacken?» invände Eugen
förebrående, och på samma gång kände han en
hemlig glädje öfver att ingen af dem han
uppräknat kunde ersätta honom i Majs hjärta.
Maj skakade på hufvudet och upprepade:
»Ja, men jag längtar ändå... Jag vill ha
både min pappa och min mamma hos mig...
alltid vill jag ha dem hos mig.»
»Men tänk om du skulle mista en af dem!»
utbrast Eugen impulsivt, och som han sagt orden
ångrade han dem.
Maj såg på honom med stora, undrande ögon,
som fuktades af uppstigande tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
