Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 245 —
sin kammarjungfru för att höra hvad som stod på;
hela huset var i rörelse — lilla Maj hade blifvit
sjuk. Kanske ’skulle man skicka efter doktorn?
Man ringde redan på betjänten, och Öfverallt var
stor uppståndelse.
Men då Maj fick se Eugen, blef hon genast
tyst !och lugn.
»Pappa ’— pappa!» ropade hon och sträckte
sina armar mot fadern.
»Hur är det, mitt älskade barn?» hviskade
Eugen och slöt den lilla darrande flickan i sin
famn, ^>säg pappa hvad det är — har någon skrämt
dig — mår du illa, säg, mitt barn?»
»Hvar är Julia?» hviskade Maj, och såg sig
skyggt omkring i rummet.
»Vill du att hon skall komma in till dig?»
»Nej... nej... nej!» ropade Maj, i det hon
darrade till och kröp ä|ndå längre in i pappas
famln. Efter \ttt par sekunders förlopp hviskade
ho;n så lågt, att endast Eugen och fru
Bergen-stietyia, som stod bredvid, kunde höra henne:
»Jag ’tyckte, att Julia lutade sig öfver, mig
och ville slå mig... ho’h höll upp handen så
’här...»
Och hon upprepade den rörelse, fru
Bergenstierna sett fröken Julia göra, då hon nyss stod
vid Majs säng.
Eugen och fru Bergenstierna blefvo likbleka;
ingen af dem sade dock något. Fru Bergenstierna
gaf Eugen ett hastigt, kallt genomträngande
Ögonkast, men Eugen såg ej upp, han höll blicken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
