Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 254 —
det var inte ofta någon kunde erinra sig att Eugen
stått svarslös.
De senaste åren hade också medfört lika
snabba, som lysande befordringar, ända tills han nu
på hösten utnämndes till justitieråd. Han visste
själf, att han var en man med ärelystnad, — ej
en ärelystnad, som skymtar fram i löjlig fåfänga,
utan en lidelse, djup och dold som alla hans
känslor. Han hade redan som gosse föresatt sig
att göra allting bättre än alla andra, att aldrig
ge en anledning till klander eller tillrättavisning.
Han hade hållit sin föresats, och nu bjöds honom
lönen därför. Hvad han drömt om hade han
blifvit: en .man på samhällets höjder, utan en
fläck på sitt lif. Men aldrig hade han känt sig
så nedstämd, så lefnadstrött som just nu.
Liksom heta solstrålar sticka till i moln och
försvinna, så brände och slocknade framgångens
berusning i hans dystra, misstänksamma inre.
»Det är stenar i stället för bröd,» tänkte han,
»då hemmets glädje är förstörd, då man ej längre
tror på den, åt hvilken man skulle vilja ge det
djupaste af sig själf, för att få detsamma
tillbaka, då är man bankrutt, hur mycket framgång
man (än har.»
Och han afundades en af sina unga vänner,
som dagligen plågade honom med klagan öfver
sin dåliga ekonomi och med utgjutelser öfver sin
älskades jinre och yttre fullkoinligheter.
I familjen Blum mottogs Eugens utnämning
med en belåtenhet, som tog mycket lugns^ ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
