Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 256 —
»Stackars min lilla syster,» sade Tullan
medlidsamt, .»pappa säger att du ska’ bli
presenterad vid hofvet. Tänk, hur ska’ det gå!»
Och hon smekte Dora med ett så vemodigt
uttryck, som om denna skulle gå igenom någon
svårare operation.
»De ä’ inte farligt,» utbrast Lisbeth, »man
ska’ bara niga, oupphörligt niga, bara kungen
eller kungsan ser på en, ska’ man dimpa, lägga
handen på hjärtat och hviska: ’ers majestät, ers
majestät’!»
Och hon gjorde djupa nigningar åt alla håll,
slog ^ed ögonen och läspade: »Ers majestät»,
och brast så ut i ett uppsluppet skratt.
Men Dora själf tyckte ganska mycket om sin
»upphöjelse»; då hon om mornarne stod framför
toalettspegeln och kläddie sig, smålog hon
belåtet och upprepade allt emellanåt:
»Justitieråd-innan... justitierådinnan». Och fru Hjort hade
noga instuderat den likgiltiga och vårdslösa ton,
hvarmed hon på sina väninnors små bjudningar
skulle tala om »min måg justitierådet».
Den förmiddag Eugen kom från sin
uppvaktning hos kungen var vädret strålande och
människorna strömmade upp och ner på Sturegatan.
Han mötte flere vänner och bekanta, och alla
hälsade på honom med en särskildt artig och
förbindlig rörelse. Själf hälsade han lika artigt
tillbaka, men utan att det minsta ändra den stela,
allvarliga minen i sitt ansikte. Han gick och
grubblade, som han alltid gjorde, då ej ett strängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
