Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 268 —
ogenerad och att presentera den främmande, men
Eugen gick förbi henne, utan att låtsa höra.
»Min herre,» sade han och kom fram till den
unge mannen, som gjorde ett slags försök till
hälsning, »hvem ni är angår mig inte, jag
kommer ändå alltid att behandla er på samma sätt.»
Han tog den unge mannen i kragen och
förde honom mot dörren.
»Herr justitieråd ... jag ber... jag
protesterar mot en dylik behandling... jag har aflagt
ett besök hos er fru och...»
Men lika gärna kunde han ha talat till en
klippa; Eugens fina, smala hand grep omkring
rockkragen som en järnskruf, och med en kraft,
inför hvilken den andre blef till en vante,
slängde han honom ut i tamburen. Här öppnade han
dörren till förstugan, pekade på trappan och sade
med samma lugna, iskalla röst:
»Var god bege er härifrån så fort som
möjligt, om ni inte vill att jag skall kasta er utför
trappan.»
Han tog den främmandes rock och hatt,
räckte honom dem och slängde så hastigt igen dörren.
Dora gaf till ett skri, då hon fick se Eugen
komma in i salongen. Han var likblek, med kallt
gnistrande ögon — aldrig hade hon sett honom
så. Hela hans varelse liknade ett till det
yttersta glödgadt järn: brännande och hemskt
hvitaktigt.
»Min uppgörelse med dig skall ej bli lång,
om än ej fullt så våldsam,» sade han på samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
