Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 282 —
att denna aning fick lif och form, den lade som
len mörk skugga öfver Majs bädd, och hon vred
händerna i en (förlamande känsla af annalkande
sorg. Och i hennes drömmar uppenbarade sig
denna aning (som fantastiskt dystra bilder och’
tilldragelser, hvaraf minnet sedan under dagen
följde henne likt en vemodig melodi.
Hon undrade om Eugen också plågades af
sådana tankar? Ja, nog var han dyster och
nedstämd — och det fastän de, aldrig varit så lyckliga
med hvarandra pom nu. Icke heller lekte han
med barnen jsom han förr brukade. Han var
vänlig, kärleksfull, mycket mindre fordrande än
någonsin, men icke såg han lycklig ut.
»Vet du, Eugen,» sade Dora en afton, då de
sutto tillsammans, »det är en tanke, som inte
släpper mig. Jag skulle ha velat behålla den för
mig själf, tysta ned den — men jag kan inte,,
det är så tungt att gå ensam med sina tankar...»
Eugen svarade ej, men han förstod genast
att Dora nu skulle komma att tala om just det
han själf ständigt grubblade öfver.
Dora såg upp från sitt arbete.
»Jag tror inte att vi få behålla Maj,»
hviskade hon.
Eugen ryckte på axlarna och sVarade sträf t:
»Hvarför plåga oss med sådana dystra
fantasier? Det är så likt kvinnorna, de måste ha
garantier för framtiden, annars är det inte bra...
Och ha de inga tillfälliga sorger, så fråssa de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
