Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 285 —
tänkte på sin dröm. Slutligen såg Eugen upp.
Hans nyss så /upprörda ansikte var lugnt och
stelt.
»Jag kan inte inse att den där hysteriska
drömmen har någonting med Maj att göra,» sade han
med ett skeptiskt småleende.
»Åhjo, det förstår du nog,» sade Dora
Vemodigt. »Vi, du och jag, vi drefvo vår lilla vackra
unghäst, Vår lilla Maj, upp på en höjd, som var
henne för brant... Då hon fick se far och mor
stå där som fiender mot hvarandra den där
aftonen, då fick (hon känna och förstå mera af
lifvet än hvad ett litet barnahjärta kan bära...
Jag glömmer aldrig hennes blick... en blick, som
kan tvinga själar, såsom hennes har tvingat min,
den kommer från en, som ... ja,» tillade hon’,
med låg, darrande röst, »från en som... har ’sett
Jehovah’... Och sådana dör...»
»Fantasier!» svarade Eugen och ryckte på
axlarne. Men han var ändå blekare än Dora, och
inom sig tänkte han: »Hon har rätt, alldeles
rätt... vi ha dödat vår lilla vackra unghäst...
vi ska’ straffas för vår sjelfviskhet... vår synd
skall försonas med hennes blod ... Naturligtvis,
jag har alltid .trott det... alltid vetat, att jag
skulle mista Maj; — det är lifvets lag, att det
man håller kärast, det slits ifrån en... det man
tror som mest på, det sviker en...»
Han lämnade Dora och gick in till sig. Då
de en stund därefter träffades vid tebordet
började han prata med en för honom ovanlig ifver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
