Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 287 —
som förr få honom glad med sitt skämt och sina
toner.
Fram på nyåret eklaterades Lisbeths
förlofning med doktor Ernst Wieder, och till hösten
skulle bröllopet stå. En morgon, strax innan
Eugen gick på sitt ämbetsrum, kom han in till Dora
och sade litet besvaradt:
»Vi talade en gång om Lisbeths eventuell^
giftermål, och jag uppsatte, som du kanske minns,
vissa villkor för att vi skulle hjälpa henne med
bosättningen. Nu låta vi emellertid dessa villkor
falla — jag förmodar att du är af samma åsikt
som jag och ingenting har emot att nu genast
ge henne tusen kronor?»
Dora blef röd som en solnedgång, ögonen
lyste fuktiga, och hon slog sina armar kring Eugens
hals.
»O, min älskade Eugen, hvad du är snäll
och god! Om du visste, hvad du gör oss
lyckliga ! Tänk, tusen kronor... en sådan summa..»
Han smålog åt hennes barnsliga utbrott.
»Kära du, gör för all del inte för stort
nummer af det! Med tusen kronor kommer man inte
långt, då det är fråga om en bosättning.»
Dora skrattade och drog honom skämtsamt
i örat.
»Öfv!erklassare! Du vet inte, du, hur fattigt
folk ställer för sig, du som tror att man inte;
kan sitta på en stol, som ej kostat hundra
kronor. Vet du hur Lisbeth gör? Hon har af en
snickare på landet beställt små trästolar för 1 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
