Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— 304 —
Gud, att han snart skulle göra Maj frisk igen.
Och kom det ibland från en af dem ett litet
skratt, så höjde genast den andra en varnande
hviskning: »Tyst, tyst, vi jska’ inte skratta, vår
lilla Maj är så gjuk!»
Men en morgon tycktes det inträffa en
plötslig förändring. Det kom färg på Majs kinder,
oqh! <’den rörande, frånvarande blicken återfick
något äf sitt forna uttryck. Hon började prata och’
skämta, ropade på systrarna och pappa, ville sitta
uppe i bädden och ha sina leksaker. Då gick
det som ett jubel genom hela huset: Maj är
bättre ... Maj sitter och leker... Maj kommer
snart upp! De små systrarna fingo komma in,
och Eugen stod där, darrande af undran och
glädje, och såg hur hans lilla älskling tycktes
vakna till lif igen.
Den enda, som ej lät bedraga sig, var Dora.
Då Eugen tagit afsked af Maj och beredde sig
att gå till sitt arbete, sprang Dora efter honom
och sade:
»Eugen, gå inte, kom och sitt hos Maj!»
»Hvarför... hvad menar du?» frågade han
osäkert, »hon är ju så mycket bättre...»
»Nej, gå inte... gå inte!» hviskade hon ifrigt
och ångestfulls
Han stod en stund tyst och såg framför sig.
Så sade han trott:
»Nåväl, jag skall lyda ,dig — jag är nog inte
i stånd att bedöma .något rätt. Jag tyckte hon
var så mycket bättre.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
