Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Månansiktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
John Claverhouse Bellona vid ett lägligt tillfälle. Jag
visste vad jag gjorde, ty jag kände en av hans små
svagheter och hade kommit underfund med en liten
lagöverträdelse, som han i all hemlighet regelbundet
gjorde sig skyldig till och knappast kunde avhålla sig
ifrån.
— Nej, sade han, då jag stack ändan av repet i hans
hand. Nej, det kan väl inte vara er mening. Och han
öppnade munnen på vid gavel och flinade med hela
sitt förbannade månansikte.
— Jag — jag hade liksom fått det intrycket, ja,
jag vet inte riktigt varför, att ni inte tyckte om mig,
sade han. Var det inte komiskt, att jag kunde ta så
grundligt fel? Han måste vid blotta tanken härpå hålla
sig för magen för att inte explodera av skratt.
— Vad heter den? frågade han mellan två
skrattanfall.
— Bellona, svarade jag.
— Hi, hi! fnissade han. Ett så skojigt namn!
Jag skar tänder, ty hans munterhet drev mig till
raseri, och morrade:
— Bellona var, som ni kanske vet, Mars maka.
Månskenet började i samma ögonblick breda ut sig
över hans ansikte, och till sist utbrast han:
— Det var min andre hund. Nåja, då är hon änka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
