Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leopardtämjarens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kung Wallace till henne, medan de Ville gick och
såg lömsk ut. Vi varnade Wallace, men det hjälpte
inte. Han skrattade åt oss, precis på samma sätt som
han skrattade en dag, då han klämde de Villes huvud
ner i en klisterburk, då denne ville ställa till bråk.
De Ville såg hemsk ut — jag hjälpte till att skrapa
honom ren; men han tog det med största lugn och kom
inte med några hotelser av något slag. Jag såg dock
en glimt i hans ögon, en glimt, som jag ofta sett i
rovdjurens ögon, och jag gick bort för att ge Wallace en
sista varning. Han skrattade, men han såg inte så
långt efter Mme de Ville från den dagen.
Åtskilliga månader förflöt. Det hade inte hänt
något, och jag trodde, att det rådde fred och ingen
fara hotade. Vi voro i Västern den gången och gav
föreställningar i Frisco. Så en dag vid
eftermiddagsföreställningen — det stora tältet var fullt av kvinnor
och barn — gick jag ut för att finna Röde Denny,
ledaren för truppen, som gått sin väg med min
pennkniv.
Då jag kom förbi ett av påklädningstälten, kikade
jag in genom ett hål i duken för att se, om jag kunde
få syn på honom. Han var där inte, men strax framför
mig stod kung Wallace i trikå och väntade på entré
tillsammans med lejonen. Han stod och roade sig åt
ett gräl mellan några trapetsartister. Alla andra i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
