Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och äta gamla skorpor och överblivna kotletter. Men
att en trasig landstrykare, som kom direkt från
landsvägens mörker, fick lov att beträda hennes köksrikes
helgedom och försinka middagen, medan hon gjorde
plats åt honom i det varmaste hörnet, det var något
så märkvärdigt, att Tusensköna måste ut och se på det.
Ack, Tusensköna med sitt lättrörda hjärta och sin lätt
väckta medlidsamhet! Leith Clay-Randolph erövrade
henne under loppet av femton långa minuter, medan
jag satt och filosoferade över min cigarr, och sedan
kom hon tillbaka och talade i dunkla ordalag om en
avlagd kostym, som jag aldrig skulle komma att sakna.
—— Nej, säkert kommer jag inte att sakna den, sade
jag, ty jag tänkte i mitt stilla sinne på den mörkgråa
kostym, vars fickor var illa åtgångna av alla de böcker
jag stoppat i dem —— böcker, som hade fördärvat mer
än en dags sportfiske för mig.
—— Jag vill dock råda dig att laga fickorna,
tillfogade jag.
Men Tusenskönas ansikte förmörkades.
—— Neej, jag menar, sade hon, den svarta kostymen.
—— Den svarta! Jag vågade knappast tro mina
öron. Jag använder den ju så ofta. Jag —— jag hade
nästan tänkt ta den på i kväll.
—— Du har två bättre kostymer, och du vet ju,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
