Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lokalfärg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är vår stolthet att inte känna någon stolthet’.
Människorna ha glömt oss, Gud har glömt oss, vi ihågkommas
blott av rättvisans harpyor, vilka draga fördel av vårt
elände och slå blanka skinande dollars av våra suckar
och tårar." ——
Mitt porträtt av polisdomaren Sol Glenhart var i
förbigående sagt bra. Det hade en slående,
omisskännlig likhet och åtföljdes av sådana fraser som
dessa: "denna kroknäsiga, lunsiga harpy", "denne
privatsyndare, denne domarkårens bandit med en moral
som tjuvarnas moral bringar på skam", "som avgör
frågan om skuld tillsammans med skojare och
industririddare och expedierar de olyckliga och obemedlade
att avsona straff i ruttna fängelseceller" —— o.s.v., en
bombastisk stil utan värdighet som man inte skulle
använda i en avhandling om "Mervärde" eller om
"Marxismens bedrägliga förespeglingar", men som
just är vad den kära publiken tycker om.
"Hm!" grymtade Spargo, då jag stack manuskriptet
i handen på honom. "Ni är inte sen i vändningarna."
Jag riktade en hypnotiserande blick på hans
västficka och han tog upp en av sina bättre cigarrer; jag
rökte den, medan han läste igenom artikeln. Två eller
tre gånger såg han undersökande upp över pappret på
mig, mén sade ingenting förrän han var färdig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
