Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han rätade upp sig och lät, medan han rotade i
byxfickan efter en tändsticksask, sin blick glida ut
över gölen och upp längs fjällsluttningen. Hans
fingrar hade redan tag på tändstickorna, då han släppte
dem igen, och då han tog upp handen ur byxfickan,
var den tom. Han stod tydligen villrådig. Han såg
på sina förberedelser för matlagningen och han såg
upp på berget.
— Jag tror att jag ska göra ett försök till här,
sade han till sist och började gå över bäcken.
— Det är fånigt jag medger det, mumlade han
liksom ursäktande. Men jag tror inte att det skadar,
om jag skjuter upp middan en liten stund.
Några få fot bakom den rad hål, där han hade fyllt
sina första vaskpannor, började han gräva en ny rad
provhål. Solen sjönk i väster och skuggorna blev
längre, men mannen fortsatte att arbeta. Han började
på en tredje rad. Efter hand som han kom uppför
bergsluttningen lade han rad efter rad av provhål
tvärs över sluttningen. Mittelhålet i varje rad gav
det rikaste resultatet, men vid sluthålen i varje rad
fick han inte ett guldkorn. Allt eftersom han kom
högre och högre upp blev också raderna märkbart
kortare. Den regelbundenhet, varmed de avkortades,
visade, att någonstans uppe på sluttningen skulle den
sista raden bli så kort, att man över huvud taget inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
