Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Guldklyftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närvaro, som hotade honom. Fientliga makter utstråla
en aura, som ger sig till känna genom så eteriska
sändebud, att de vanliga sinnena inte förmå urskilja
dem. Han hade på känn, att en sådan aura var i
närheten av honom, men han var inte klar över, på vilket
sätt han kände och märkte det. Han hade en känsla
liknande den man erfar då en sky döljer solen. Hans
förnimmelse var av samma förstämmande och hotande
art; det var som om något mörkt, hotande, kvävande
hade kommit mellan honom och livet och förde med
sig döden — hans död.
Varje fiber och nerv i honom var spänd och redo
för den händelse han bestämde sig att springa upp och
ansikte mot ansikte möta den osynliga faran, men
han hade själsstyrka nog att betvinga den paniska
skräcken, och han blev sittande på huk med en
guldklimp mellan händerna. Han vågade inte se sig
omkring, men han visste nu att det fanns något bakom
och ovanför honom. Han låtsade som om han var
upptagen av guldet i handen. Han undersökte det kritiskt,
vände och vred det och gned gruset av det. Men han
kände hela tiden, att någon över hans skuldra
betraktade guldet.
Han lyssnade spänt, allt under det han fortsatte
att låtsa sig var ivrigt upptagen av guldklimpen; han
hörde någon andas bakom sig. Hans blick for sökande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
