Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag kommer dock aldrig mer att lita på henne,
sade Chris. Inte efter hennes vanvettiga nycker i går.
— Jag har också på känn, att det är bäst för dig att
rida Ban, sade Lute leende. Det är egendomligt, men
min tillit till Dolly är lika orubbad som någonsin.
Jag är lugn för min egen del, men jag skulle inte gärna
se dig på ryggen av henne mera. Vad Ban beträffar,
är min tro på honom orubbad. Se på hans hals! Är
han inte vacker! Han kommer att bli lika klok som
Dolly, när han kommit till hennes ålder.
— Jag har precis samma känsla, sade Chris leende.
Det skulle aldrig falla Ban in att svika mitt
förtroende.
De red upp ur vattnet. Dolly stannade för att jaga
bort en fluga från knäet med mulen, och Ban trängde
sig förbi henne på den smala stigen. Denna var så
smal att det skulle varit besvärligt att vända och Chris
lät därför sin häst gå vidare. Lute, som red bakom,
lät blicken vila på sin älskades rygg och gladde sig åt
den bara halsens kraftiga linjer, vilka fortsatte i ett
par muskulösa skuldror.
Plötsligt höll han in sin häst. Hon kunde inte göra
något annat än att se på, så hastigt försiggick det som
nu hände. Nedanför och ovanför reste sig den nästan
lodräta branten. Själva stigen var inte bredare, än
att hästarna nätt och jämnt kunde få fotfäste på den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
