Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom litet trott. Han tryckte en lätt kyss på hennes
hår och omfamnade henne ömt.
Tant Mildred gjorde plötsligt en livlig rörelse och
såg upp från psykografen.
— Kom låt oss börja, sade hon. Det blir snart
kyligt. Robert, var bli barnen av?
— Här är vi, ropade Lute och gjorde sig fri.
— Nu står den på köldrysningar, viskade Chris i
det de gick in.
Lutes spådom om det sätt, varpå hennes älskade
skulle bli mottagen, slog in. Mrs Grantly, som var
eterisk, sjuklig och liksom gnistrande av magnetism,
tinade upp och smälte bort, som om hon verkligen
varit en daggdroppe och han solen. Mr Barton lät sitt
stora ansikte skina över honom och var
överströmmande vänlig. Tant Mildred mottog honom med
ovanlig värme och moderlig ömhet och onkel Robert sade
i älskvärdig och hjärtlig ton: — Nå, Chris, hur gick
ridturen, min pojke?
Men tarit Mildred svepte schalen tätare omkring sig
och skyndade på dem för att de skulle kunna börja.
På bordet låg ett ark papper. På papperet var
placerat ett litet på tre ben vilande bräde. Två av benen
hade lätt rörliga trissor. Det tredje, som var anbragt
i triangelns spets, var försett med en blyerts.
— Vem skall börja? frågade onkel Robert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
