Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykografen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
manzanitabuske. Lute såg honom gripa fast också med
andra handen. Så började Comanche åter rulla
vidare. Hon såg först stigbygelremmen stramas, kort
därpå sträcktes också Chris’ kropp och armar.
Manzanitabuskens rötter gav efter, och häst och man
störtade ut över kanten och försvann.
De blev åter synliga på nästa sluttning, rullande
runt, runt båda två. Stundom var Chris, stundom
hästen överst. Chris försökte inte längre bli fri, och
de for båda nedför den tredje sluttningen. Vid den
sista bergväggens kant blev Comanche liggande mot
en hög stenar. Han låg stilla, och i närheten av honom,
fortfarande fasthållen av stigbygeln, låg ryttaren med
ansiktet nedåt.
— Om han blott ville ligga stilla, viskade Lute, vars
tankar arbetade för att finna en utväg att komma dem
till hjälp.
Men hon såg Comanche börja arbeta igen, och hon
tyckte sig tydligt se sin fars spöklika arm sträckas
ut och gripa tag i tygeln och dra djuret ut över kanten.
Comanche gled sprattlande genom stenhögen, Chris’
slappa kropp följde med, och häst och ryttare störtade
ut och försvann. De kom inte mer till synes. De hade
nått bottnen.
Lute såg sig omkring. Hon stod ensam i världen.
Hennes älskade var försvunnen. Det fanns ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
