- Project Runeberg -  Öfverste Mikael Anckarsvärds minnen från åren 1788-1790 /
42

(1892) [MARC] Author: Michael Anckarsvärd
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

KRIGET I FINLAND 1788.

jag sade honom mina tankar om det ena och andra, och han
gaf mig dess skriftliga ordres att åtaga mig hela skärgårdens
försvar och dervid göra och låta hvad mig bäst syntes — detta
var i sin ordning och hade alltid bort så vara.

Derefter taltes om allmänna ställningen, den hertigen fann
ganska bedröflig och önskade derpå ett snart slut. — Jag
svarade, att han då borde taga något till ändamålet bidragande
steg. — Han svarade dertill att, om cheferne eller corpserne
ville adressera sig till honom och begära riksdag, ville han med
allt allvar hos Kongl. M:t yrka derpå och äfven fred; han bad
mig äfven att jag skulle öfvertala officerarne på flottan att
skrifteligen hos honom begära riksdag, det jag lofvade göra,
om han försäkrade, att deraf icke göra något annat bruk än
till ändamålets vinnande, hvarpå han gaf mig sin hand. — Jag
yttrade mig vidare, att stillestånd vore det första man borde
begära, det han äfven fann, men ville att Ryssarne skulle
derom göra proposition och det trodde han skulle kunna
ne-gocieras genom de sammansvurne vid Anjala. — Han önskade
få ett samtal med storfursten, som nu är uti Fredrikshamn,
och lofvade, agera uti det ena och andra, hvarefter vi skiljdes
åt, sedan han visat mig det nådigaste bemötande.

I går hade general Michelson med 400 jägare och några
kosacker recognoscerat Högfors; de tillbakadrefvos af general
Platen och vi togo en jägare; någre sades blifvit till döds
skjutne, vi fingo ingen hvarken död eller sårad. ’

Jag återreste till eskadren. Hertigen följde i min slup till
Svartholms fästning, och fick der se hela garnison paradera,
de fleste utan både skor och strumpor med bara fötterne i
smutsen, som efter regnet var ganska djup. — H:s excellens
grefve Oxenstierna var äfven härtill vittne med många flere.

Krigskassan var nu så tom, att hertigen måste i dag af
egne penningar läna kommissariatet 600 rdr att betala det kött
för omkringliggande trupper morgondagen bör utfalla och
hvarförutan ingen ville lemna en mark, emedan de redan hade
be-tydlige fordringar. Detta berättade mig hertigen sjelf och
grufvade sig jämmerligen.

Under återresan träffade jag turuma Benlös utanföre
Vårdskär, som genom en svår väderby förlorat dess förstång och
udenma Ingeborg, som genom abordage med Thorborg
förlorat hela fockmasten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:24:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manckars/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free