Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH BARRETT.
9
utveckling än en hjärteglädje, genom den ömhet och
stolthet med hvilka den äldre kvinnan omfattade den
yngre, just vid den tid då denna började känna tomheten
efter moderskärleken, som hon så tidigt förlorat.
Under denna tid skref Elisabeth Barrett en del af de
dikter hvilka utgåfvos 1838 *. Hon säger senare, att
hennes egen individuella röst för första gången här hördes,
men att dikterna för öfrigt hade samma svagheter som
andra unga böcker. Hennes bok framträdde emellertid
under ett jämförelsevis fattigt skede — de största
engelska diktarna från århundradets början voro döda, de
kvarlefvande äldre hade redan gifvit sitt bästa och
Tennyson’s och Browning’s stjärnor voro nyss uppgångna.
Och därför blef den mer bemärkt än den förtjänade,
ehuru där verkligen funnos några dikter som berättigade
till det redan då uttalade omdömet: att deras författarinna
var en äkta och genial skaldenatur.
Den bröstsjukdom, hvilken började i Elisabeth
Barretts första ungdom, försämrades genom Londonluften
och 1837 brast ett blodkärl. På hösten 1839 flyttades
hon, som en sista möjlighet, från Wimpole Street — där
familjen sedan det föregående året hade sitt hem — till
Torquay,-på Englands sydkust. Där återvann hon
genom det miida klimatet småningom sina krafter och på
sommaren 1840 kunde hon från sina fönster fröjdas åt
hafvet. Hennes älsklingsbror var hos henne och, ehuru
ogärna, lät fadern honom alltjämt stanna, emedan man
* The Seraphim and other poems.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
