Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH BARRETT.
11
och jag såg andra båtar vända tillbaka...» När så
vissheten kom att brodern drunknat, kunde hon icke
tala eller gråta en tår, utan Jåg under veckor och
månader halft omedveten.
Denna skildring ger Elisabeth Barrett i ett bref till
Robert Browning fem år senare och detta var första
gången, hon för någon kunnat berätta denna händelse 1 Ännu
sedan hon varit gift i flera år, hade hon ej haft styrka
att med honom muntligen beröra denna sorg, efter hvilken
hon länge kände att »the spring of life was broken.»
Hos naturer, hvilka med denna intensitet känna
sorgen, kan längtan efter ro, framför allt efter dödens ro bli
en lidelse. Och så blef den nu för Elisabeth Barrett, så
mycket mer som kroppen saknade styrka att uppbära
själens tyngd. Redan tidigare hade hon trånat efter
den eviga hvilan och nu blef dödstanken den för henne
mest ljuft förtroliga af alla. Det är under den närmast
föregående och närmast följande tiden som
kristendomen hos henne var personligt lefvande, i sin af
tvifvel orubbade, ortodoxa form. Men inom hennes
sålunda begränsade synkrets uppstiga äfven djupa tankar
från en vidare rymd. Och dessa tankar möter man
vanligen i hennes intressanta brefväxling med den henne
personligen okände diktaren R. Horne. * Så talar hon
t. ex. om deras aldrig förverkligade plan att tillsammans
skrifva ett drama, Psyche Apocalypté, hvars innehåll
lion sålunda änger:
• Letters of E. B. Browning to R. H. Horne 1876, 2 vol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
