Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABETH BARRETT. 27
Och en annan gång omtalar hon att kritiken mot henne
varit i den grad vänlig att den berömt äfven hvad den
oj förstått; den hade endast bedt henne — ändra sin
stil, men detta föreföll henne tyvärr lika svårt som om
man bedt henne ändra sin personlighet!
Naturligtvis hade hon innerst rätt. Den
roman-liska åsikten att individualiteten är det enda
betydelsefulla, man i konsten har att uttrycka, och att detta,
man vill uttrycka, är oändligt höjdt öfver
uttrycksmedlen — denna åsikt, som är roten till alla strider inom
gamla och nya skolor — har alltid rätt i sak, ehuru
ofta orätt i det sätt på hvilken den fullföljer sin sak.
En konstnär kan bevisa sin rätt till individualitet
endast i den mån, han äger det suveräna väldet öfver de
underordnade medlen. Och det var detta välde
Elisabeth Barrett liksom Robert Browning aldrig ägde i
jämförligt förhållande till genialiteten i hvarderas begåfning.
Men denna säkra skönhetsinstinkt kan af vår tids
konstnärer så mycket mindre umbäras, eftersom man
ju håller på att befria sig från föråldrade och »säkra»
uttrycksmedel, för att skapa nya. Dessa medel blifva
först då färdiga när, som en granskare träffande
påpekat, hela den moderna vetenskapliga forskningens
resultat ingått omdanande i det allmänna medvetandet
och där, liksom en gång de gamla föreställningarna,
blifvit kött och blod. Att både Elisabeth Barrett och
Robert Browning ofta misslyckades vid sina nydaningar
betyder mindre, än att de redan så ofta lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
