Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"52
MÄNNISKOR.
lefvelser, så att de ena som de andra förstorat hans själ
och skärpt hans instinkter. Därför undgick han nu
det öde, hvilket blifvit så många andra diktar- och
tänkarnaturers: att ha talat stora ord om de stora
känslorna och de stora människorna, men att sedan ba
gått blinda förbi undantagsmänniskan och undantagsödet,
när de i verkligheten mött dem. Eller också att, om de
sett dem, själfva ha saknat ett innehåll att i det lefvande
lifvet utfylla sina stora ord med. Inga af de berättigade
farhågor eller de små bihänsyn, hvilka i ett fall som detta
skulle gjort flertalet män tveksamma, hindrade Browning
att med hela sitt väsens fullhet och kraft hängifva sig
åt sin ögonblickliga kärlek till den bräckliga varelse,
hvilken han — då han första gången uttalade sin känsla
för henne — trodde dömd till en så ohjälplig sjuklighet,
att han aldrig ens skulle få se henne stående utan för
alltid bunden vid sitt hviloläger! Och inga af hennes
otaliga betänkligheter och tvifvel kunde någonsin
förvilla hans syn på hennes natur, i hvilken han genast
såg själfva grunden: den barnaklara, från ali världslighet
rena, enfalden, den hafsdjupa och spjuträta intensiteten
— ett medeltidshelgons intensitet — drag, hvilka just
ensamheten bevarat och fördjupat. Han såg huru hennes
känslas rikedom som en daggfrisk, ehuru ej fullrundad
drufva gömdes under afskildhetens bladskugga och huru
spänstigheten i hennes lyckomöjligheter endast af
förhållandena, ej af hennes lynne voro nedtryckta. Själf hade
ho» aldrig egenvilligt slutit handen för en lifvets gåfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
