- Project Runeberg -  Människor /
57

(1899) [MARC] [MARC] Author: Ellen Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT. 7 1

När Browning vid slutet af sommaren 1845
beslutsamt och öppet återupptog det en gång förbjudna
ämnet skref han:

Jag tror på er absolut och lielt. Men jag tror
också att, när ni första gången bad mig vara tyst i detta
ämne — och jag tystnade — ni dock kunde veta
hvilken själf behärskning, jag måste utöfva för att sedan sitta
ocli tala och lyssna så som jag gjort. Låt mig nu säga
— denna enda gång — att jag älskade er redan då af
hela min själ och gaf er mitt lif, så mycket af det, som
ni ville taga. Detta har redan skett och kan icke
ändras; det var då och är alltjämt alldeles oberoende af
om ni besvarar min känsla. Den vänskap, den
förtrolighet ni redan nu tillåter mig äro mitt lifs djupaste,
största glädje, och jag är viss om att den skall vara
lifvet ut, efter som jag vet att jag aldrig afsiktligt kan
misshaga er och hvad jag oafsiktligt felar skall ni med
godhet rätta . . . Vore ni lik andra kvinnor, jag känt,
skulle jag säga mera. Men mitt första och sista ord
är att jag tror på er och vet att hvad ni kan och vill
ge mig, det skall ni ge mig enkelt och ädelt — och, hur
aflägsen den möjligheten än må vara, ser jag dock i
den min högsta lycka . . .

Hon svarar att hon skyndat sig att tysta honom
för att han ej sedan skulle känna sig bunden af några
förhastade ord. lion måste både för honom och sig
själf fasthålla möjligheten af en ändring i hans känsla.
Liksom ingen varelse nu stod högre och renare i hennes
ögon än han, kunde han vara viss att han äfven den
dag, då han sade henne att, hans kärlek upphört, skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:25:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/manniskor/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free