Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT BROWNING OCH ELISABETH BARRETT. 7 1
hvar sitt vittne, vigdes i Marylebone-kyrkan. — Till denna
återvände Robert Browning sedan vid hvarje besök i
London för att kyssa tröskeln, Elisabeth Barrett beträdde
den dag hon — ensam och »mer död än lefvande» —
gick till honom ur sitt hem, fullt viss att snart bli
utestängd från detta. Omedelbart efter vigseln återvände hon
till Wimpole Street och återsåg Robert Browning först
den 19 september, då de tillsammans lämnade London.
Under tiden växlades ännu några bref, i hvilka han tackar
henne för det stora kärleksbevis hon, genom sitt
beslutsamma mod, gifvit honom. »Komma hvad komma vill,»
skrifver han, »så har mitt lif nu burit blomma och
frukt.» Och hon svarar;
Af alla de kvinnor, som vigts i den kyrkan, har
kanske ej en enda haft så starka skäl som jag för min
fullkomliga tro och hängifvenhet. Detta var min
ersättning för att jag saknade, hvad andra kvinnor i en sådan
stund vanligen äga, sina närmaste i sin närhet. Men
jag behöfde dem så mycket mindre än andra, ty min
lycka är så mycket fullkomligare . ..
Och med de enkla orden: »Det är förfärligt —
förfärligt att nu för första gången i mitt lif vålla smärta
i mitt hem genon^ en frivillig handling» — står hon
färdig att följa honom. Hennes aning, att hennes far
aldrig skulle förlåta henne, besannades. Alla hennes
\
bref till honom återkommo oöppnade till henne efter
hans död 1857 och hennes namn nämndes ej ens i
hans testamente. Men hennes visshet att faderns stolt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
