Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 -
MÄNNISKOR.
Men and Women och hon på Aurora Leigh. När
Browning hade sitt — i min mening yppersta — verk*
färdigt, gaf han det åt sin hustru med den tillägnan —
One wprd more — hvilken är en af de skönaste i
denna samling af underbart sköna dikter. Det var ej
hans sed att skrifva vers till sin hustru; han ville att
poesien skulle näras af kärleken, ej denna förtunnas
till »endast poesi». Båda läto blott sällan något af sin
känslas guld formas af konsten i stället för af lifvet.
Men sker detta, då bildas det till några af deras
diktnings härligaste smycken.
I denna tillägnan talar Browning om huru hvarje
människa, då hon älskar, önskar sig ett alldeles nytt
uttrycksmedel för sin kärlek och att denna önskan enligt
sägnen förmådde Rafaël att en gång dikta och Dante
att en gång rita en ängel.
Ett sådant särskildt uttrycksmedel skulle äfven han
vilja äga. Men det oaktadt utbrister han:
God be thanked, the. meanest of his creatures
Boast two soul-sides, one to face the world with,
One to show a woman when he loves her!
This I say of me, but think of you, love!
This to you — yourself my moon of poets!
Ah, but that’s the world’s side, there’s the wonder,
Thus they see you, praise you, think they know you!
There, in turn I stand with them and praise you.
Out of my own self, I dare to phrase it.
But the best is when I glide from ouL them,
Cross a step or two of dubious twilight,
* Men and Women 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
