Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT OCH ELISABETH BARRETT BROWNING. Ill
blef Elisabeth Barrett Browning nästan blind för det
sakförhållandet att nutiden, genom den materiella
makt-utvidgningen, i högre grad än någonsin beröfvat
människorna ro och tid och rum för skönheten. Eller rättare
sagdt: hon såg än längre bort, långt öfver det
närvarandes osköna äflan.
Finnas då, frågar hon, inga andra verkligheter, med
djupare rötter än de materiella? Hafva vi förlorat
hemkärleken, fosterlandskärleken, frihetskärleken,
sanningskärleken? Men om vi ännu älska, bedja, lida och offra,
står då nutiden lösryckt från det förflutnas och från
framtidens poesi? Har icke vår tid, som hvarje annan,
»ett dubbelt anlete blickande tillbaka och framåt», mot
heliga minnen och mot en ljusare framtid; är icke ali vår
oroliga äflan ett förklädt hopp om denna framtid? Är
det yttre arbetet ensamt handling och det andligas
uttryck, poesien, dådlöshet? Kan då mänskligheten
ens för detta yttre arbetes utförande umbära idealens
bärkraft, och är det icke denna, som lyfter tidehvarf
öfver tidehvarf? Hvad betyda de former, dessa
tidsförhållanden ikläda sig, när de dock danas af samma
lidelser, förhoppningar och krafter, som evigt förblifva
poesiens ingifvelser? Har icke poesien alltid haft till
uppgift att genomtränga ytan, för att finna enheten i
mångfalden? Och är verkligen vår tid mer orolig, mer
sammansatt än någon annan, så innebär detta blott
högre uppgifter för skalden, som skall kunna ana hvart
de eviga makterna i människan drifva henne genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
