Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
MÄNNISKOR.
i alla förhållanden och upptäcka att lifvet själft, att
tillvarons enklaste grundvillkor allestädes äro det väsentliga,
allt annat endast tillfälligheter.»
Hela denna uppfostran — genom verkligheter för
verkligheten, midt i lifvet för lifvet — var den
diametrala motsatsen till nutidens. Och dock" var det icke
den planlösa tillfälligheten, som rådde vid’ Goethes
uppfostran I Hans far var ju från hufvud till fot den
regelbundet noggranna ämbetsmannen, och hans
arbets-energi, metod och ordning grundlade som sagdt samma
egenskaper hos sonen.
Om fadern vid sonens uppfostran gaf den
bestämda teckningen, gaf modern däremot färgen. Själf
nästan ett barn vid sin förstföddes födelse, utvecklades’
hon samman med sina barn. Hennes liffulla gestalt
är det man öfverallt — jämte sonens — tycker sig
möta här inom Goelhehaus. Det är af henne han lär
»att med seende blickar uppfatta allt i tillvaron»; det
är hon som gör honom »lifsduglig, full af vilja och för
måga att njuta nuet», som han själf yttrar. Modern
var en af de sällsynta naturer, hvilka taga af lifvet
lika generöst som de gifva. Det är endast dessa
naturer, hvilka icke blott själfva äro rika, men lyckliggöra
andra genom sin rikedom. Junkers pastell här i
Goetbehaus visar ej frau Rath i hennes fagra- ungdom
utan som en redan medelålders kvinna med
bindmössa på det vackra hufvudet. Det ligger ett värdigt
behag i hufvudets hållning, en viss, för tillfället däm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
