Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOliTHEHAUS I FRANKFURT.
211
trodde ej att människans förstånd kunde utgrunda hvad
han kallade universums handlingar, men han ville att
människan alltjämt skulle söka lösa allt fler af
gåtorna. Det var denna sträfvan efter det högsta, denna
hänvändning mot det stora okända, Goethe kallade
fromhet. ATil admirari var för honom synden mot
den heliga anda; den undrande vördnaden däremot det
godas och skönas ursprung. Ur vördnaden härledde
han senare mänsklighetens tre religioner: hedendomens,
som lärt oss vörda oss själfva, filosofiens, som lärt den
högt stående att vörda sina likar och kristendomens, som
lärt oss vörda äfven det, som står under oss. Och Goethe
uppdrog mänsklighetens framtidsväg med de djupa orden:
att af dessa tre religioner tillsammans skall den verkliga
religionen bildas. lian är genomträngd af den egna
naturkraftens, af egoismens betydelse — ty »den enskildes
fullföljande af sina syften kan ej stå i strid med utan
måste främja det helas» — och han är genomträngd af
själfuppfostrans betydelse. »Det vi njira i oss, det växer
i oss», och det är sin redan i ungdomen började,
oaflåtliga sträfvan uppåt, hvilken han slutligen hos sin Faust
gör till utvecklings- eller »frälsnings»-principen.
För denna sträfvan ansåg Goethe den kristliga
syndasorgen som ett hinder. Hvar dag borde behandlas
som ett helt för sig och själen hvar morgon känna sig
befriad från ånger öfver den föregående dagens fel.
Den sjukliga samvetsoron hindrar den sunda
verksamhet genom hvilken vi bäst visa vår fromhet och hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
