Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOliTHEHAUS I FRANKFURT.
215
denna tindrande friskhet, denna sunda samvetsro, denna
fulla sanningskärlek, detta själfulla i sinnligheten, denna
skönhet i berusningen, denna tacksamhet i
hänryckningen, hvilka göra honom till ett enastående jordens
fenomen: den unge Goethe, om hvilken en annan
betydande personlighet vid denna tid skref: att till den,
som ej själf sett Goethe, är det absolut omöjligt att
säga något begripligt om denna, den underbaraste af
alla Guds skapade varelser!
Goethe berättar själf att han i ungdomen led af en
feberaktig melankoli, som dref honom in i förströelser
1— en art af melankoli, som man finner hos de flesta
världseröfrare före segrarna! Men mycket mer än
förströelser var för honom det vänskapliga utbytet. Sedan^
ban helt och hållet var befriad från det kristliga
syn-digbetsmedvetandet — och endast fasthöll den
personliga fullkomningstanken — hade han vunnit en
själf-känsla, hvilken nu ingaf honom en snabb, tveklös
handlingskraft och förmågan af öfverströmmande
själfmedde-lelse i en sympatisk krets, ett af de drag, hans samtida
alltid framhålla men eftervärlden alltid förbiser vid
talet om Goethes kyla! Ett tal, som man till och
med kan få höra af personer, hvilka aldrig i sitt hela
lif haft så mycken värme som Goethe förbrukade
på ett enda aftonsamkväm med sina vänner! Dessa
skildra honom ej blott som full af sorglös glädje,
genialitet och esprit, men äfven i hög grad »öppen och
besjälad af oändlig kärlek». »Under umgänget med Goethe»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
