Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARTENHAUS-TIDEN.
243
spara till ett nästa år. Man kände i Goethes närhet, »att
han icke kunde vara annorlunda; att han måste
utveckla sin natur ur sig själf, som blomman växer, som
säden mognar, som trädet rundar sin krona»; man stod
öfverväldigad inför dimensionerna af denna naturkraft,
och Klinger gaf helt visst ordet åt mångas känslor, när
han utbrast: »O was von Goethe ist zu sagen! ich
wollte eher Sonne und Meer verschlingen!»
Men huru outtömligt ung och stark Goethe än syntes
andra, själf bar han inom sig minnet af att redan hafva
gelebt, geliebt und sehr viel gelitten, medvetandet
af att djupt behöfva såväl fäste som förnyelse. En för
honom ny erfarenhet af kärleken och hans trädgård
blifva de rottrådar genom hvilka han får båda delarna.
Goethe erhöll sitt Gartenhaus af Karl August, som
störtat mot ägaren med orden: »Jag måste ha er
trädgård; den passar Goethe; får han den inte, stannar han
inte här; det är enda sättet att behålla honom.» Saken
ordnades till ägarens fördel, och Goethe flyttade in i
sitt hus, som han bebodde från april 1776 till juni 1782.
ISyggnaden var då helt liten och knappt beboelig om
vintern. Men Goethe lät den emellertid vara tills vidare,
och började i stället strax plantera häckar, buskar och
träd. Först i mars 1777 företog han den ombyggnad,
om hvilken han skrifver: »Jag var nöjd under mitt
half-rullna tak, men nu har ödet lyft både tak och
trångmål från mitt hufvud, som man lyfter af en
nattmössa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
