Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
29!»
mer allsidigt viss om utveeklingsidéen och ser huru ur
denna såväl friheten som sedligheten, som sanningen,
som skönheten följa med naturnödvändighet.
Genomträngd af denna naturnödvändighets majestät, är Goethe
likgiltig för hvarje religiös trosform, men brinnande af
from ifver att allt mer lära sig i tillvaron se Gud.
Det är denna »naturalism», som är Goethes öppet
be-kända, kätterska religion; den strålar ur alla hans verk
och alla hans handlingar, den för honom till ett allt
djupare förstående af naturens stora förlopp och af
människolifvets stora, enkla grundformer, båda ett
uttryck af samma eviga lagar.
Men Goethe ser, att dessa lagar innebära en alli
högre utveckling, och ända in i det sista — i det
härliga bref Goethe skref till W. von Humboldt veckan före
sin död — är det denna utveckling, som sysselsätter
hans tankar. Han framhåller att människan ej blott
får lärdomar af sina organ, utan sedan ger sina organ
lärdomar. Och ju förr människan inser att det gifves
elt handtverk, en konst, som kan förhjälpa henne till
eine geregelte Steigerung af hennes naturliga anlag,
ju lyckligare är lion. Han talar i samma bref om
personlighetens ofvannämnda, spontana kraftutstrålning,
hvilken af kulturen kan riktas men aldrig skapas. »Allt, som
personlighoten utifrån upptager och förarbetar, gör aldrig
inträng pü den äkta geniala personligheten, skrifver han;
denna bibehåller alltid sin grundbestämning, sin karakter,
ehuru den i sig upptar, förarbetar allt.» Goethes karakter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
