Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
29!»
krafters — i det oändliga fortgående inflytande. Han
kände redan tidigt hvad han senare utsade, att
Von der Gewalt, die alle Wesen bindet
Befreit der Mensch sich, der sich überwindet,
att den, som „genom all-känslan, samkänslan uppgår i
det hela, han kan — jämte berusningen af sina egna
krafters fullhet — äfven erfara att
Statt heissem Wünschen, wildem Wollen
Statt Häst’gem Fordern, strengem Sollen
Sich aufzugeben, ist Genuss!
Jag har redan framhållit att för den unge Goethe
som för den gamle var individualismens begrepp ett med
den själfkultur, hvilken fritt brukar allt för sitt syfte: i dag
hämtar en drufva från det kristna vinträdet, i morgon
en från de dionysiska rankor na, men aldrig binder
sin frihet vid någon annan bekännelse än sin egen,
vid någon annan uppenbarelse än hela tillvarons!
Endast en sådan natur kunde varit i stånd att
återgifva mänskligheten förtroendet till sig själf. Endast en
sådan kunde med fullaste öfvertygelse lära människan att
dana sig till en skönhetsuppenbarelse. Ty Goethe kunde
i sin egen rikedoms fullhet glömma hela
motsträfvig-beten hos det människomateriel, hvilket han hos sig
själf funnit så bildbart. Han insåg visserligen att
förmågan i detta, som i andra fall, är oss medfödd, men
den som själf har en oerhörd förmåga tilltror lätt andra
någon del af densamma. Och det är genom denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
