Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHEHAUS I WEIMAR.
29!»
Från grenen. Han urskuldar sig lika litet genom alt
göra om det. förflutna som det närvarande: han
erkänner tacksamt hvad som varit och är utan ånger, när
det upphör att vara till för honom. Det är framför allt
denna egendomlighet, man kallat Goethes — men med
mera rätt borde kalla nästan alla stora geniers — egoism
och köld. Goethe går dock med ovanlig frimodighet
fram till ett nytt, utan att genom grubbel på ett förflutet
eller ett framdeles, störa detta närvarande nya. Och
härigenom bevarar han sig alltid ung, alltid Goethe.
Den diktare, hvilken — som natur- och
kvinnoskildrare — är Goethes störste arftagare, Turgenjef, har
yttrat, att människorna kunna hänföras antingen till
Hamlet- eller Don Quixote-typen. Men han har
därigenom endast betecknat människolynnets öster och
väster. På den psykologiska kompassen finnes äfven
norr och söder, Sancho Panza och — Goethe.
Denne kan kännetecknas så, att det i honom icke
kan spåras en skymt af de andra tre väsensarterna,
emedan de alla hos honom ingått en hvarandra
harmoniskt fullständigande förening och bildat - den
enastående typen: Goethe. Och när Goethe ger världen
ännu en af dessa eviga typer dem blott de största
diktare skapa, Faust-tvpen, då är denna visserligen ett
inbegrepp af hans lifssyn, men visst ej af hans
personlighet, hvilken är lika mycket större än Faust som
Shakespeare är större än Hamlet!
Goethe ägde den förmåga af -själfbevarelse, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
