Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vore än den lidna förlusten ersatt, ville jag likväl icke nu förälska
mig i en qvinna och på henne bygga mitt väl eller ve.11
„Ville ni ej; kan man med sin vilja befalla öfver sitt hjerta?“
„Då man som jag en gång spelt bankrutt på kärlek, harman
förlorat den der friskheten i känslan som erfordras för att låta
intrycken föra en med sig emot sin vilja. Den som en gång lidit
skeppsbrott blir rädd att göra det för andra gången.11
„Friherrinnan kan således icke blifva farlig för ert lugn?11
„Jag hoppas åtminstone att hon ej skall blifva det,11 svarade
Jacobo, leende. „Jag tror mig icke behöfva frukta, att kärleken än
en gång vill göra mig det sprattet att flyga bort med mitt förnuft ;
ty det vore verkligen ett stort oförnuft i en dylik böjelse.11
„Hvarföre? Friherrinnan är énka, fri och fullkomligt
sjelfstän-dig i sina åsigter, och utan all hög tanka om den klass hon tillhör.11
„Må vara, att jag vore nog förmäten att tilltro mig ega förmågan
att vinna hennes hjerta, sä skulle jag icke vilja försöka det, och
alltid betrakta en förening emellan henne och mig overk ställbar.11
„Skälet?11
„Det enkla, att jag icke till maka vill hafva en person, den
der anser sig ha gått ett trappsteg ned, då hon blef min hustru.
Ehuru jag sjelf icke så skulle bedöma vår ställning, innefattar
likväl medvetandet af att hon, i sina från barndomen insupna idéer,
skulle kunna anse sig ha’ stigit ned till mig; en sådan
förödmjukelse gör för mig en dylik förening omöjlig. Vi, republikens barn,
hafva äfven vår stolthet, och jag har en icke ringa grad deraf.11
Helfrid teg. Jacobos ord liksom qvalde henne, och hon erfor
ett obeskrifligt bittert lidande vid dem.
„Några dagar förflöto. Grefvinnan hade nu en af dessa
skenbara förbättringar, hvilka äro så bedrägliga och göra att
lungsots-patienten sjelf, så väl som dess omgifning, oupphörligt återföras till
hoppet att det onda skall hafva en öfvergång. Krafterna vöro
likväl så medtagne, att hon icke förmådde gå så mycket som tvärs
öfver golfvet, utan bars, sedan hon blef klädd, ifrån sängen till den
soffa eller hvilstol, - der hon tillbringade dagen. En eftermiddag,
sedan grefvinnan blifvit klädd och intagit sin plats på en i lilla
salongen befintlig pompadour, inträdde Stephana för att aflösa
Helfrid, så att hon skulle få tillfälle att göra en promenad. Sedan
Stephana och grefvinnan blifvit allena, sade den förstnämnda:
„Jag väntar om fjorton dagar hit en person, hvars närvaro
jag fruktar skall tillskynda grefvinnan ett obehag.11
„Min fru, edra gäster kunna icke genera mig, efter jag nu
mera icke kan lemna de rum jag bebor, och, som ni vet, troligen
aldrig kommer att som lefvande lemna dem.11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
