Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Själfbefläckelse. - 5. Onanins behandling och botande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men icke kunna! Att år efter år endast möta nederlag på nederlag i kampen
mot denna nesliga vana. — Någon rådde mig att med naturligt könsumgänge
söka öfvervinna densamma. Följande rådet märkte jag. något ännu värre:
Jag kunde icke begå ett samlag; erektionen, som vid minsta tanke på eller
beröring med en kvinna i högsta grad gjorde sig gällande i vanliga fall,
nedgick vid det s. k. samlaget till ett mininum och säden flöt genast ur den
halfslappa lemmen. Att detta icke var ett riktigt sakernas tillstånd, förstod
jag naturligtvis genast, men jag tröstade mig, ty jag hade nyligen läst
tidningsannonser, hvari säker bot utlofvades »selbst in den hartnäckigsten Fällen».
— Nu började en annan tid för mig. Kalla bad, järn, china, nux vom.,
pyrofosfors. järn vatten, Karlsbadervatten, råa ägg, hög diet och för öfrigt alla
möjliga och omöjliga preparater och ett så återhållsamt lif, som min
förslappade natur med sin starkaste viljeyttring medgaf — d. v. s. lasten utöfvades
endast c:a 1 gång i veckan. — Haltande sålunda emellan goda beslut, ett
onaturligt tillfredsställande af driften och (vid tillfällen af något inmundigande
af vin eller punsch) ett vågande på försöket med naturligt aflopp, hvilket
stundom ehuru dock ganska sällan lyckades, skaffade jag mig en dröppel,
hvilken antagligen af olämplig behandling slog sig till s. k.
dröppelreumatism, hvars botande kräfde c:a 8 veckor. — Efter tillfrisknandet härifrån
lyckades jag en tid lefva ganska återhållsamt, tills jag af en händelse råkade
ut för en mycket lättsinnig flicka, hvilken besatt en verklig förmåga att reta
upp en. Med denna utöfvade jag samlag många gånger, ehuru efter mitt
förmenande på ett mindre manhaftigt och kraftigt sätt. Sista gången jag
träffade henne räckte vår sammanvaro 1 1/2 dygn, under hvilken tid hon
sålunda förförde mig ej mindre än 9 gånger. Efter den betan var jag dock så
förslappad både till kropp och själ, så jag tänkte det vore bäst vara ur
världen ....
Men småningom återkom genom ett mera återhållsamt lif dock en smula
lefnadslust, ehuru alltid ett återfall skedde — oaktadt bästa vilja — minst
hvarannan eller hvar tredje vecka förutom de ofrivilliga nattpollutionerna,
hvaraf jag i hög grad besvärades. Sålunda fortgick det till mitt 26 år, då
religionens sanningar till en del vunno gehör hos mitt oroliga jag, som nu
vardt medvetet om, att målet för människans jordiska tillvaro är att utveckla
alla sina slumrande anlag till deras högsta möjliga potens till sina
medmänniskors och sina éfterkommandes fromma, samt att hennes kropp är ett den
helige andes tempel.
Huru hade jag däremot handlat!? ....
Dock, häraf till en del påverkad och med Ef. 4: 24 för ögonen började
jag alltmera luta åt idealismen. Min sysselsättning på lediga stunder blef
från denna tid, i stället för att som förut fantisera om slippriga ting, ett
studium af författare sådana som V. Rydberg, Pontus Wikner, Samuel Smiles
samt Platos filosofi, bibeln, teosofi m. m., ett studium, som tog mina tankar
och mitt inttesse så; i anspråk, att jag alls icke hade någon tid öfrig för otukt
under någon form; ja än mer, allt smutsigt och lågt blef mig en vämjelse;
jag skulle ej för något i världen kunnat förmås återgå till mitt förra lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
