Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX.De veneriska sjukdomarna. - 5. Syfilis-sjukdomen. - E. Syfilis och familjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men nu uppstår den praktiska frågan: när kan och får då
en syfilitiker (vi kalla så den, som en gång haft syfilis) gifta
sig? Denna fråga har gifvit och ger än i dag anledning till
ganska olika svar af olika läkare. Ett allmängiltigt svar torde
ej heller kanna gifvas, då syfilis kan förete mycket olika grader
af häftighet och elakartad beskaffenhet. Det gifves både lindriga
och svåra former. De förra utmärka sig genom obetydliga, snart
öfvergående och sparsamt återkommande sekundära symptomer;
de senare genom betydliga, envisa och snabbt recidiverande
dylika. Men då äfven af de lindrigaste formerna flera recidiv
kunna väntas, äro alla läkare ense om, att ingen syfilitiker bör
gifta sig, förrän minst två (2) år förgått, sedan han fick sin
sjukdom och minst ett (1) år förgått, sedan det sista tecknet af
densamma syntes. De flesta specialister förmena, att äfven denna
tid är för kort, ifall icke en kraftig kvicksilfverbehandling
därunder ägt rum mot sjukdomen. Den nämnda specialisten
Fournier i Paris kräfver -— äfven med sorgfällig behandling — en
tid af tre till fyra (3—4) år efter sjukdomens begynnelse och
en tid af ett och ett halft till två (1 1/2—2) år »förlupna utan
spår af något syfilitiskt symptom».[1] Vid elakartade former
eller vid otillräcklig behandling kräfver sagda erfarna läkare
längre tid. Många andra kända författare och läkare (Diday
och Langlebert i Frankrike, Hutchinson och Alfr. Cooper i
England, Bumstead, Taylor, Otis och Keyes i Förenta staterna)
uttala sig i samma riktning. Ingen går under, de flesta öfver
den tid af 2 och 1 år, som vi nyss härofvan angåfvo.
Hvad skall man under sådana förhållanden tänka om de
män, som efter nyligen erhållen syfilis, kanske utan någon eller
med ringa behandling samt tvärtemot läkarens råd, inträda i äkta
ståndet? De flesta veta icke hvad de göra, ty de lidanden,
sorger och svårigheter af både moralisk och ekonomisk natur,
som de ofta draga öfver sig själfva och sina familjer, äro sådana,
att de, om de i förväg kunde se alla dessa ting i lefvande taflor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
