Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Det gifta ståndet. - 1. Äktenskapets betydelse och förutsättningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må dZrföre ännu några ord sägas om det för mannen så viktiga
akten skåps valet, hvarvid rätten till initiativ ju är hans.
Såsom ett första uppslag till äktenskaplig förening behöfves
visserligen den naturliga sympati mellan mannen och kvinnan,
som bör kallas »ömsesidigt tycke» snarare än »inbördes kärlek»,
med hvilket namn det i romanerna vanligen hedras. Detta tycke
är ofta till sin grund så omedvetet, att parterna själfva icke veta,
hvarpå det grundar sig. För mera ytliga personer kan ett
vackert ansikte, en vacker figur, ett täckt leende eller ett visst
umgängessätt vara nog att framkalla tycket. För andra är ett
visst själsuttryck i blick, min, röst m. m. den väckande eggelsen.
Genom »tycket» vet man i verkligheten aldrig, att
samstämmighet råder mellan kontrahenternas inre egenskaper. Tycket
borde därföre aldrig få vara annat än ett »gif akt», att djupare
sympati, verklig inbördes kärlek möjligen genom närmare
bekantskap kan uppstå. Det är en olycka för familje- och
samfundsiifvet, att de unga genom romaner ofta blifvit bibragta den
föreställningen, att ett tycke betyder »att vara kär», och att den
som är kär måste blindt öfverlämna sig såsom en fånge åt sitt
tycke utan någon rätt att i förståndets ljus pröfva detsamma —
for att sålunda illustrera allegorin om den blinde kärleksguden.
Erfarenheten lär emellertid, att månget tycke genom den hårda
nödvändighetens lag får kväfvas och dödas; och detta går, men
det ginge lättare, om man från början hade den sanningen klar,
att det är jag, som skall regera öfver mitt tycke, icke tycket,
som skall regera öfver mig. Tycket bör vara en början, men
endast början; sedermera skall förståndet taga vid. Först när
mitt och andras förstånd vid pröfning funnit sakens (partiets)
möjlighet, rimlighet och förnuftighet, i det att man hos personen
i fråga funnit de egenskaper, som behöfves för mig, och som
jag kan högakta och uppskatta, må jag börja kalla mitt tycke
»kärlek» och öfverlämna mig däråt med lidelsens värma. Lika
orätt och oklokt, som det är af föräldrar och målsmän att vilja
sammanpara två ungdomar utan något inbördes tycke dem
emellan, lika illa är det af ungdomar att slå döförat till för de
ä]dres och erfarnes råd, rörande hvad som kräfves för
äktenskapet och för dem själfva, på det att de må blifva varakiigt
lyckliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
