Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggningar om, hvad som skulle företagas mot de
protestantiska prinsarna af blodet — dog Frans II.
Detta plötsliga, om än ej alldeles oväntade
dödsfall försatte den unga änkan i den yttersta
bestörtning och i den djupaste, mest uppriktiga
sorg och förtviflan. Inte för det att hon hade
älskat sin make — han var vid sin död för henne
detsamma som han alltid varit: en outvecklad
pojke, ful, melankolisk, skygg och trubbig i sitt
sätt — men han hade älskat henne, och genom
honom hade hon sett sig lyftad till den högsta
eller näst högsta af de värdigheter en kristen
prinsessa på den tiden kunde ernå.
Näst högsta. Ty huru strålande
drottningens af Frankrike och Skottland dubbelkrona
än syntes, så fanns dock i Europa ett ännu mera
eftertraktadt diadem. När prinsessan Elisabeth
efter freden med Spanien 1559 blef Filip II :s
gemål, är det icke otroligt, att hennes svägerska
afundades väninnan »ce beau mariage». Spaniens
drottningkrona var för det 16:de århundradets
giftasvuxna furstinnor detsamma som Englands
under det 20:de förmodligen anses vara: den
utan all gensägelse mest eftersträfvansvärda. Men
efter Spanien kom Frankrike, och i sin
ungdomliga egoistiska äregirighet värderade Maria
Stuart sin gemål precis lika högt som hon
värderade hans krona: d. v. s. oändligt högt.
Den unge kungen hade däremot å sin sida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
