- Project Runeberg -  Sveriges tonkonst och melodiska national-dikt /
49

(1853) [MARC] Author: Carl Abraham Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kord-knäppningar pi lutan oftaøt i hans
inre en odödlig sång. Ej underligt di
att han gema förde instrumentet med
sig. Helst på den, till hufvudstadens
n&rmaste omgifhingar hörande, herrliga
»djurgården» slog bellman, under den
vackra årstiden, gema låger, antingen
i gröngräset eller ock i någon af de
osterier, hvilka på hans rid bjödo
vandraren förfriskningar. Utan att på dessa
ställen förakta den dryck, som, enligt
salomos vittnesbörd, fröjdar
menni-skans hjerta, njöt han deraf dock blott
måttligt, hvad än vissa osannfärdiga
berättelser, stödjande sig på innehållet
af skaldens dikter, 1 detta hänseende
må förtälja. Det är bestyrkt, att, vid
de tillfällen då en viss gräns för
någon gång blifvit öfverskriden, hvilket
dock ej hände ofta, näktergalen i
skaldens bröst, sörjande, teg. Han var i
detta tillstånd oförmögen att dikta.
Lagom upprymd deremot, flöt den
poetiska ådran som ymnigast. Och vi veta
huru mycket skalden har sjungit

4

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 16:32:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/matonkonst/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free