Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänner, »dessa få versar, dessa enkla
toner, likväl med kraft att omstämma
ett helt folk! — hvad kan sägas om
dem? Hvem älskar att se sin ungdoms
skönaste, käraste minnen öfversatta på
prosa? Ty prosaisk skulle äfven den
lyckligaste utläggning af dem blifva,
jemförd med dessa djupt i vårt hjerta
slumrande toner, dessa minnen, helsande
oss med den sjunkande qvällsolens sista
strålar från honom, som vi vördande
älskat, med hela vår ungdoms
förtjusning. Alltså tyst och evigt tyst om
all den salighet våra hjertan kännt i
denna lika varma som friska tid, då vi
emottogo intryck, hvilka ej förr än
med lifvet skola utplånas».
Den som skref förestående ord, hvilka
nästan i förväg banna den, som här
vågat plantera en liten anspråkslös blomma
på geyers graf, heter adolf
lind-blad, en man, sjelf egande många af
GEYEBS musikaliska förläningar.
Genom-studerad musiker, egde
lind-blad förmåga att uppträda med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
