Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Orättvis fördom bjuder ju äfven till
att omtöckna begreppet om nordens
tungomål. Hafva dock tyskame, fastän
de veta att vårt språk, lika väl som
deras, är en dotter af den gamla
ger-maniskan, ganska svårt att föreställa
sig att svenskan klingar väl.
Allraminst tro de, att det är skönare till
ljud än deras eget språk. Ej under
då, om söderländningens tankar
angående svenskames håg och fallenhet för
tonkonsten äro ganska virriga. I vårt
»Sibirien» torde det skönas vänliga genier
blott högst sällan gästa. Så mena de.
Visserligen ses en lind, crusell,
lindblad m. fl. a. svenskar, stråla på
musikaliska parnassen, såsom oafvisliga
storheter. Men man är, äfven då detta
måste medgifvas, böjd till den
anmärkningen, att enskilda lysande
undantag dock torde vara mycket
säll-sporda. Mängden af Sveriges
innevånare lefver, enligt södems begrepp, i
en musikalisk apathi. ~ Huru kan den
vanlottade nordbon odla konstens poesi,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
