Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Men även solen har fläckar! Gudmor
Hollander var bekajad med en svaghet, som vållade hennes
glada vänner bekymmer och förargelse. Hon älskade
att vistas vid dödsläger. En besynnerlig drift drev
henne till sjukbäddar, enkannerligen sådana, från
vilka hoppet redan flytt. Kanske var detta endast
ett utslag av hennes kvinnliga ömhet och
moderliga pliktkänsla. I sin oemotståndlighet liknade
det nästan en elementär naturdrift och väckte
därför anstöt i Wadköping. Hon nöjde sig icke
med vänners och släktingars sjukläger, hon
uppsökte även främmande sjuka och erbjöd dem
vänligt och mjukt sina tjänster. Hon lär ha varit em
utmärkt sköterska, mild och lugn, lätt på hand,
lagom gladlynt, utrustad med erfarenhet och
kunskaper.
Icke förty blev hon en skräck för de sjuka
och en förargelseklippa för läkarna. Det hade sin
naturliga orsak. I regel infann hon sig först, då
verklig fara var för handen, och då familjens
krafter förbrukats i nattvak och ångest. Hennes kraftiga
kropp och medlidsamma själ krävde strängt
arbete. Flertalet av hennes skyddslingar voro redan
dödsdömda. Följden blev, att då denna milda,
vackra, glada kvinna inträdde i sjukrummet,
spärrade den sjuke upp sina ögon i skräck eller slöt
dem krampaktigt hårt. Det är ute med mig! tänkte
han. Nu är horn här! Då vet man! Hon fick
öknamnet »Dödens Ängel». Medvetandet om detta
namn kunde någon gång verka egendomligt kylande
2. — Bergman, Jag, Ljung och Medardus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
