Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engång blev jag så skamligt bedragen av en
flicka, att jag sedermera aldrig riktigt litat på
medlemmar av detta kön. Det kan tyckas otacksamt.
Trofastare varelse än min mor finns icke och
detsamma kan jag säga om min hustru. Hjälper icke!
Ett förräderi är tillfyllest om det blott träffar rakt
i hjärtat. Och min första Eva (hon hette verkligen
Eva) gjorde sin sak bra. Någon stor sak var det
visserligen ej. Men jag var så liten.
Under mina tidigaste år rådde mellan far och
mig en viss svartsjuka beträffande min mor. Jag
höll av dem båda men en alltför stor respekt
hindrade mig att visa far min ömhet. Annorlunda
var det med mor. Så snart far om morgonen
avlägsnat sig, var hon min hel och hållen. Hon
gick sällan ut och mottog sällan besök. Vår gamla
hushållerska skötte allt, vad till köket hörde och
tyckte inte om intrång av unga frun. Följden blev,
att mor hela förmidagen satt vid sin knyppeldyna
i en av salens fönstersmygar. Jag hade då oinskränkt
rätt att föra väsen och tumla omkring. Hon
behövde inte hjälpa mig med lekarna; jag var nöjd,
bara jag då och då fick rusa, upp påi henne, klänga
och slänga en smula. Ibland lekte jag höna och
kyckling för att få krypa in under hennes kjolar.
Då kunde det hända att jag i ett anfall av för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
