Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
ordnat alltsammans — fars sjukdom, Eva, gudmor
Hollanders kaka, bönen — blott för att visa, att
jag inte brydde mig om far. Tanken gjorde mig
förtvivlad och trotsig. Jag ville hämnas. Men huru?
En hågkomst hjälpte mig. Jag hade engång hört
komminister Roths halvvuxne pojke ropa till sina
syskon: Vem fan tror på gud? Orden hade ingen
klar betydelse för mig, men jag kände, att de voroi
djupt kränkande. Med munnen tryckt mot pallens
hjärtformade hål började jag mumla: Vem fan
tror på gud? Vem fan tror på gud? Vem
fan — — —
Barnflickan kom in i rummet.
Vad i all sin dar gör Love?
Den rödkindades söta röst svarade:
Låt honom vara. Han ber för direktörn.
Å tänk! Å tänk! mumlade flickan. Hon hämtade
husan, husan hämtade hushållerskan. Där stodo
de alla tre i dörröppningen’ och jag hörde dem
snyta sig och prassla med sina förkläden. Jag var
brännhet av skam och vämjelse. Jag skulle ha
velat rusa upp och slå dem, men kände mig
fastlåst vid pallen. Likvisst var jag icke någon
hycklare. Jag mumlade allt starkare och starkare: Vem
fan tror på gud? Vem fan tror på gud?
Eftersom-jag höll munnen hårt inpressad i pallhålet blev det
i alla fall ett otydligt mummel. Kanske gjorde
jag så med flit, i det jag både ville och icke
ville avslöja mig. Något torde de dock ha
uppfattat, ty jag hörde hushållerskan säga:
Så underligt han ber, stackars barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
