Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
av och an framför fönstren och en annan lärare
gick från pojke till pojke och frågade i högtidlig
ton1, om han tagit dosan eller visste vem som tagit
den. Alla svarade nej, kort och bestämt, alla
undantagandes Ljung, som stammade: Inte har jag tagit
den. Vad skulle jag gör med den?
Jag tänkte: Han förråder sig! Och det tänkte
vi alla. Men lärarnas misstankar gingo i en annan
riktning. En pojke viskade till mig: De håller på
och pryglar Medardus i gymnastiksalen; jag tycker
att Ljung kunde bekänna.
Plötsligt hördes skrik från gårdsplanen. Trots
rektors närvaro störtade vi bort till fönstren.
Medardus sprang över gården och efter honom kapten
Edeblad, gymnastikläraren, med sitt ridspö i högsta
hugg. Vi skreko av upphetsning. Rektor och de
andra lärarna skyndade ut. Vi öppnade fönstren
för att se bättre. Vaktmästaren hade genskjutit
Medardus och han och Edeblad släpade honom
tillbaka till gymnastiksalen. Rektor kom ut på
skolgården; Edeblad ropade flämtande men förtjust:
Snart bekänner han! Vänta bara en liten stund!
Barfot kom in till oss; han sa:
Ja, nu återstår det blott att hoppas att
Medardus verkligen förövat gärningen. Och skulle någon
annan ha gjort det, så få vi hoppas att han skäms
gruvligt.
Han ställde sig framför Ljung.
Mår du fortfarande illa^, min gosse?
Jaa, mumlade Ljung.
Rektorn och lärarna återvände. En stund för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
