Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
mig fördärvad. Men stilla stod jag! Så reste sig
gubben och sa:
Ligg stilla du. Jag ska se, om jag kan sträcka
på repet.
Pojken hastigt:
Då faller han!
Gubben sävligt:
Är du rädd, kan du maka dig.
Men pojken låg, där han låg och gubben tog
repet.
Då gick jag fram till honom. Jag sa ingenting
men jag räckte honom silverdosan. Han släppte
repet och tog dosan, han tummade och vände
den på alla kanter. Pojken låg med ryggeni åt
oss och såg ingenting. Och först efter en bra stund
sa gubben:
Ska du komma och titta på den här dosan?
Pojken spratt upp som en hare ur sitt gömsle.
Det är prästens! skrek han. Det är prästens!
Det ska väl vara det, sa gubben. Var har herrn
hittat den?
Jag berättade alltsammans så kort och hastigt
som möjligt. Nu får jag se, tänkte jag, om någon
människa tror mig. Men jag fick ingenting se
och ingenting höra. Gubben tittade blott på
klockan och sa:
Då far vi till stån.
De gingo hem och jag till stationen. De kommo
strax före tåget. Då var pojken alldeles förgråten
men på gubben kunde man ingenting se. Vi sutto
i samma kupé. Vi sa ingenting. Jag vågade inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
