Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
att han inte existerar. Jag ser honom inte och’ jag
hör honom inte. Hur ska jag då kunna vara hövlig
eller vänlig mot honom?
Och hon kom ingen vart med mig. Hon bad
mig slutligen att tala förnuft med mig själv. Det
gjorde jag verkligen: jag talade förnuft med herr
Love Arnfeldt och underströk starkt, att han var
orättvis. Men inte heller jag kom någon vart med
honom. I tio dagar hälsade far vänligt på mig
utan att få något svar. Han berättade nyheter och
talade om historier. Jag hörde icke. Han räckte
mig saker. De föllo ur min hand. Mor bannade
och bad, hon visste till sist inte vad hon skulle
taga sig till. Men far låtsades om ingenting; han)
var mycket listigare än både mor och jag.
En kväll voro far och jag ensamma vid
afton-varden. Mor hade gått på en konsert men far hade
stannat hemma, kanske med flit. Som vi nu sutto
där och åto, började far tala om sina affärer. Det
hade aldrig hänt förr. Far hade mycket vidsträckta
förbindelser i Bergslagen och just vid den tiden
sökte han få till stånd en sammanslutning av ett
flertal stora bruk, gårdar och skogsdomäner. Han
framlade sina planer för mig, alldeles som om
jag varit en vuxen person. Jag förstod inte allt
detta men allt detta intresserade mig. Många gårdar
och gubbar kände jag. Gruvor, ugnar, valsverk,
smedjor, pappersfabriker, forsar, skogar hade jag
sett. Du minns väl det och det stället? frågade
far. Jag var nära att svara men bet ihop käkarna,
så att det knastrade i tänderna. Och far fortsatte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
