Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
Föräldrarna ha skickat mig lite pengar.
A kors! utbrast jag. Har de pengar? Min
stackars far stjäl ju lite åt sig då och då, så att han
kan hålla mig med cigarretter. Men hur ska vi
förklara att din far och mor ha pengar? Vad
ta de betalt för? Är det den känsliga själen eller
de fagra benen?
Härpå svarade icke Medardus; men kommen till
dörren vände han sig om och sa:
Du! Om jag inte missminner mig, kastade du
en bok i skallen på mig, när du kom?
Medgivs! sa jag. För när jag ser en spion rota
i mina hemliga papper, kastar jag alltid en bok
i huvut på honom. Det har blivit en vana.
Så eget! genmälte Medardus kallt. Och jag
halden vanan att alltid klå upp folk, som kastar
böcker i huvut på mig.
Det var den formella krigsförklaringen och vi
drabbade samman. Vår tvekamp fortgick länge och
ostörd i den för övrigt tysta våningen. Det var
mitt sista slagsmål med Medardus, och jag behåller
det i kärt minne. Han fick mycket smörj; jag
fick mera. Till vår skam måste jag erkänna, att
vi hela tiden gräto och snyftade. Det var dock icke
slagens smärta som frampressade tårar och
snyftningar men väl en fruktansvärd bitterhet i våra
hjärtan. Äran kunde vi rädda genom att slåss.
Bitterheten måste gråtas bort. Ynglingen kämpade,
barnet grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
